Patricija Dacic

Möt Patricija, en av våra mest populära fotografer. En självsäker, men ödmjuk kvinna med en kreativ själ. Vi träffade Patricija på Formex för att lära känna henne lite bättre och fick sedan chansen att göra denna fantastiska intervju med henne. Där hon berättar om sin väg till att bli fotografen är hon idag och värdefulla interiör och fotograferingstips. Trevlig läsning!

Skulle du kunna börja med att berätta för oss vem du var som barn, runt så där 7-8 år?

Jag var ganska så kreativ redan som liten. Min mamma brukade säg att jag hade ett rikt inre liv. Jag var ganska så ensam redan som liten då jag ofta lekte själv och var kreativ. Jag hittade alltid saker att sysselsätta mig med och hade jag sällan en tråkig stund minns jag. Jag ritade ganska så mycket och ofta var det bilder från mitt inre som jag då redan pletade ner på ett papper med kritor och blyertspenna. Hade jag inte fotograferat idag så hade jag antagligen blivit konstnär *skratt* och jag kunde spendera timmar med att titta i mammas gamla fotoalbum som var fyllda med gamla analoga bilder på min mamma, hennes familj och vänner. Tror det var där min förkärlek till fotografier började känner jag. Resten av tiden var jag utomhus väldigt mycket och älskade att hitta magiska platser, och allt fascinerade mig. Var ute från morgon till kväll och jag minns mamma alltid letade efter mig *ler* Hon visste aldrig vart jag var och lade ganska mycket tid på att djungeltelegrafera hem mig. Jag minns jag alltid kom hem jordig och sotig från topp till tå. Protesterande tryckte mamma ner mig i badkaret och jag förstod aldrig varför. Jag växte upp intill en nerlagd gruva och där lekte jag ofta och därav sotet.

Och vem är du idag? Några årtionden senare?

Och vem är du idag? Några årtionden senare?

Idag är jag nog fortfarande som barnet I gruvan där jag växte upp och gillar samma saker men jag har fastnat och lagt min fokus på fotografering. När jag växte upp visste jag aldrig vad jag ville bli när jag blir stor. Det var inte förän jag fyllt en bit över 30 år som jag kände att ’det här är vad jag vill göra när jag blir stor’ Jag är dock ganska så pedantisk idag jämfört med hur jag var som liten, gillar ha rent och snyggt. Det är viktigt för mig att det är ordning kring mig framförallt när jag jobbar vid datorn med fotografier annars drar stöket min fokus, så det måste jag fixa innan jag sätter mig ner. Vill vila ögonen på vackert omkring mig.

 

Kan du komma på något från din barndom som har format dig till den du är idag?

Mina föräldrar har stöpt mig. Vi är väldigt nära varandra i vår familj och något min pappa alltid sagt är att ~barn gör inte som du säger till dem att göra utan dem gör som du gör. ~ Dessa ord har på något vis följt mig igenom livet, att alltid tänka på vad man gör och jag har lärt mig det den hårda vägen genom att lära av sina egna misstag. Försöker efterleva det att bemöta som du vill bli bemött.

När började ditt intresse för fotografi?

Sedan jag kunde klättra upp I mammas bokhylla I ”finrummet” där vi hade allt mama var rädd om som var av värde. Där högst uppe i hyllan låg mammas album, så jag tror mitt intresse började där när jag var 4 år kanske skulle jag tro. (Hittade gamla bilder från min gamla blogg alla till dem här så du kan själv se vad som inspirera mig) Sedan har min mamma alltid fotograferat oss, mig och min bror så länge jag kan minnas fast då uppskattade jag inte hennes fotograferande så mycket utan tyckte näst hon var jobbig som alltid skulle fotografera oss, och jag minns hur jag kunde stöna och sucka högt när hon drog fram kameran *skratt*

Patricijas fotokonst

Jag vet att du är väldigt intresserad av inredning också...

...när började det intresset?

Heminredningsintresset har antagligen alltid funnits hos mig. Också det är en sak jag fått från min mamma tror jag då hon alltid varit intresserad av vackra ting och udda saker drog hon ofta med mig till olika auktioner och loppisar. Minns att jag skämdes lite och tyckte att mama var så annorlunda från mina vänners mammor som köpte möbler i butiker. Pappa kom ofta hem med gamla kastade möbler som han dragit ut från soprummet där han jobbade och ofta snyggade han till möblerna med färg och lite fix. 

..Deras mentalitet var att här kastar man bara om det är trasigt och inte går att laga, så det var inte som så att dem inte hade råd att köpa nytt och fint utan mer att de tyckte det var onödigt när det fanns så mycket vackert som folk bara kastade. Lite av den mentalitet har ju jag också nu när jag tänker efter. Det är något som smugit sig på mig också ju äldre jag har blivit. Efter som jag fotograferar och arbetar mycket hemifrån så är mitt hem min borg och jag vill bara omge mig med saker jag tycker om helt enkelt.

 

Din fotokonst har en hög igenkänningsfaktor och ett väldigt unikt utryck och så en lite bohemisk feel. Var hittar du din inspiration?
Bra fråga. Jag kan få en känsla av ett rum eller en färg eller kanske bara av en sak eller en person och utifrån det kan jag bygga vidare en hel historia och tillföra mina inre bilder som genast växer fram. Jag har alltid tänkt i bilder så jag ser ofta saker klart i mitt inre. Jag har som sagt ett rikt inre liv *ler* Jag har också en heldel fotografer som jag inspireras av bla. Sally Mann, Paulo Roversi, Francesca Woodman, Peter Lindbergh och Annie Leibovitz för att bara nämna några få.

Har du några riktigt gamla bilder som du skulle kunna visa oss?

Kanske din allra första fotokonst? Eller något från när du flyttade hem ifrån? Och ifall du har något, skulle du kunna berätta lite om bilderna?
Jag har fotograferat väldigt mycket genom åren och jag började med att ta mycket självporträtt I början eller bara att åka runt och fotografera på vackra platser eller stilleben. Min stil har väll ändrats lite genom åren. Jag antar det är olika faser man går igenom när man fotograferar. Jag går mycket på vad jag känner för stunden och jag brukar tänka att fotografiet talar sitt egna språk och liksom och har en egen röst som talar om hur den ska bli...

...Jag har ofta en plan men det slutar ofta med att det blir något annat än jag tänkt från början, så mina fotosessioner kan sluta hursomhelst. Att jag fotograferade mig själv i början var nog mer för att jag inte hade någon annan att fotografera och det var lättare att vara spontan just för att jag inte behövde boka tider, utan jag kunde bara fatta kameran när lusten föll sig in. Jag var lätt tillgänglig helt enkelt.

Har du några tips till andra photographer som strävar efter att hitta sitt egna unika utryck i olika kollektioner? Något jag själv var rädd för innan var att jag skulle ha tagit en för dålig bild rent kvalitetsmässigt och att allt inte var klart och skärpt i bilden jag tagit. Det tog ett tag innan jag insåg att bra bilder måste faktiskt inte var perfekta. Kanske just den bilden som inte var perfekt hade just den känslan som jag gillade och valde därför redigera den istället för bilden tagen i serien direkt efter som var prefekt i skärpan. Det magiska kanske sker just i det lite suddiga och kan tillföra det unika och lilla extra. Sedan har jag redigerat bilder på olika vis och aldrig har jag följt några regler utan bara gjort min grej helt och hållet. I bland blev det ju riktigt bra och andra gånger inte men man måste leka sig fram och våga. Jag lär mig nytt hela tiden och jag strävar ständigt efter att våga ta nya steg. Det är ett hett tips att våga testa nytt och att kliva utanför sin säkerhetszon det kan ge något helt unikt och oväntat. Prova!

Har du någon favorit inredningsdetalj? Något hemma som betyder lite extra? Jag har en serie gamla kameror som jag samlat på mig genom åren dem betyder väldigt mycket för mig. Även min mammas gamla kamera finns med i den samlingen där.

Vilket foto är din favorit ur ditt galleri? Skulle du kunna berätta storyn bakom just den bilden? Hm, Tror att Focus är en favorit som ligger mig lite extra varm om hjärtat för att den är en bild jag plockat från mina inre bilder och den blev faktiskt bättre än jag tänkt mig vilket var väldigt kul. Bilden kom till undertiden modellen fick hår och make up fixat, så bad jag henne stå till och jag tog några snabba bilder och så kom focus till.

Vi frågar alltid våra fotografer ifall de fick välja en känd svensk att skicka ett print till, vem skulle det vara i så fall? Mycket intressant fråga. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det men tror att Carolina Gynning hade uppskattat min bohemiska stil *leer*

Patricijas art prints