Nina Navin

Skir som vävt spindelsilke men stark nog att hålla upp daggen som tynger.

I en annan del av sfären omfamnas dimman, man vet aldrig vad som vandrar ur skuggorna.

Mystik och tystnad i detaljer som går de flesta förbi. Att betrakta och lyssna på sådant som glöms bort i en värld där det egocentriska jaget härskar. När ensligheten sluts trots rispor av ljus.

Beaktandet av de sympatisörer som tror att livet stundom hastigt stannar av vill jag kolorera era sinnen med att livet alltid fortgår, men att människan tidvis upphör att leva till fullo.
Sorgen i samspelt med klenmodet som upprör ditt inre speglar inte hela världen. Det bara känns så.